Framme vid ett delmål....?

Senaste bridgeaftonen bjöd på många av de trivsamma förtretligheter det charmerande spelet (?) bridge bjuder på. Ehuru aftonen hade blivit en aning sen för de distingerade herrarna i övre medelåldern, kunde ändå inte en liten avrundande diskussion undvikas. Flera av aftonens givar visade sig i facit ha slutat avsevärt över de - för aftonen - försiktiga bud som Puttes vänner stannat vid. Doktorn gjorde självkritik och undrade om vi hade förkovrat oss i litteraturen tillräckligt, för vi har ju inte lärt oss de finessrika bud som tydligare berättar om poäng, fördelning, honnörer etc. Det följande meningsutbytet blev livligt och intellektuellt stimulerande, men så här i efterhand kan man undra: är det här så långt vi kan komma med våra tämligen begränsade kunskaper? Är vi framme vid den från andra färdighetsinlärningar så välkända platån? Vi kanske kan klara oss så här långt med spelets grundläggande byggstenar - som vi dock alltför ofta plockar letandes i den allestädes närvarande budnyckeln samt Doktor Mabuses monologer - men måste plugga in Jannerstens "Bridgens överkurs no 1 " för att få fatt i de riktigt poänggivande kontrakten? Putte Garrozzo hävdar ju emellanåt att den partnerrotation - ej partnerbyte - Puttes vänner ägnar sig åt, gör en del finslipning som inspelade par kan ägna sig åt, mindre möjlig. Men det kanske är en undanflykt för att han inte orkar eller ids sätta sig på bridgeskolbänken och plugga in de för finliret så viktiga kunskaperna!?