13

En dag som den här så känns det naturligt att fundera något över den vidunderliga variationen de 13 korten på ens hand kan ha. Den statistiskt kunnige kan säkert räkna ut hur många miljoner möjligheter som ges innan jag får en identisk hand en andra gång. Jag kommer ihåg den febriga iver med vilken man i ungdomens första bridgespelande krävde en ny giv för att den just delade gav en så usla kort och därmed ringa kontraktsmöjligheter: ny giv, jag delar! Ingen hand är den andra lik. Finurligheten i kortlekens uppbyggnad torde kräva en längre kulturhistorisk essä som får finna sin plats längre fram i bloggens historia. Den populärkulturellt intresserade kan i det ämnet följa upp en märklig skiva som drabbade mig i barndomen. Wink Martindale låg på Billboards tio-i-topplista 1959 med "Deck of Cards". Martindale talade och berättade över ett stillsamt komp den märkliga historien om den unge amerikanske soldaten som under en gudstjänst i en kyrka efter striderna vid Monte Cassino i Italien ertappas med att ha en kortlek liggande framför sig i kyrkbänken. Han tas då in till förhör angående det osedliga att spela kort i kyrkan. Poängen kommer i den unge soldatens förklaring hur han använder kortleken även i ett religiöst sammanhang. T.Texas Tylers sång hade blivit "spoken word" och hittade även till svenska radioapparater. Den finessrika texten gjorde starkt intryck som lever kvar än idag. Kommer någon mer ihåg den?
Nääee...dags för en ny giv!